Hej krönika! - Person of the Year, Sex and the City, veckans bilder

Snart är det dags för TIME Magazine att presentera Person of The Year™ - den som allra mest format det gångna året. Mitt förslag är ganska självklart.

Växthuseffekten.

Motivering: Växthuseffekten har i år verkligen slagit igenom i de breda folklagren och den plötsligt frammanade kraftansträngningen under sommaren (värmen i Norrland) och hösten (översvämningar, värmen i Norrland) har lett till en oöverträffad apokalypskänning.

-

För att fokusera på något positivt så har jag alltid gillat Sex and The City. Men min uppskattning har också växt med åren efter den lagts ned. Trots att kläder och referenser börjar bli lite daterade lever serien kvar i tv-repriser och dvdboxar, som en lyxig och spännande ingång till vuxenlivet för en ny generation kvinnor.

Jag gillar hur karaktärerna är fyra självständiga unga kvinnor med olika infallssätt på livet, inget mer utdömt än något annat.

Och jag gillar särskilt hur serien med humor och ärlighet går igenom olika case-scenarion från förhållanden. Det är sådant jag hört berättas från mina tjejkompisar, men istället för att behöva göra om samma misstag som Carrie & gänget finns det nu tillgängligt för alla tjejer - och killar - att dra slutsatser av, att hjälpa till med tolkningen och guida ett utvecklat känsloliv in i moderniteten. Och det är välbehövligt.

Ett utvecklat känsloliv - tänk kvinnor och andra överempatiska varelser - hade det svårt innan vår fina moderna värld. Men idag, med all vår storstadscynism, och efter att religionen i princip dött av på den här sidan av katolicismen och islam.. Välbehövligt.

Och kan programmet inte bistå i förebyggande syfte så finns där en massa exempel på hur man kan tackla motgångar och stora misstag (Carrie var exempelvis otrogen häromkvällen på TV3 och efter att hon berättat om det verkar hennes skuldkänslor hota det vacklande förhållandet).

Men ändå har jag alltså jämfört serien med Turtles i mitt senaste inlägg på Bloggywood. Yep.

-

Och så de senaste bilderna:



Cloons är hyfsat nöjd över ännu ett Sexiest Man Alive-prank.



Snyggaste mug-shot-bilden evar? Nicole Richie, adoptivdotter till Lionel, har både kubanskt och afroamerikanskt blod om man ska tro de som redigerar hennes Wikipedia-profil. Och det ser iallafall ut så här.



De gör sig inte riktigt i ett så litet format, men Louis Vittons annonser med kurviga Scarlett Johansson är verkligen fantastiska. Snygg-intressant-eleganta. Eller som Foppa skulle sagt det: Grymt bra.

Andra bloggar om: sex and the city, person of the year, krönika, popkultur, miljö

resultatetavdensvåravägentillbaka,frågetecken.bmp

Följande sköna mail kom från lillasystern tidigare i helgen.

From: Syrran
Sent : Friday, December 8, 2006 2:04 PM
To : ULE
Subject : brittan, brittan, brittan....
Attachment: resultatetavdensvåravägentillbaka,frågetecken.bmp (0.63 MB)

Storbrittan

En rätt kul liten observation (klicka på länken för att se bilden.)

Hur mycket vill du hosta upp för att få "skypa" med Rachel Bilson?

Ett eget privat samtal med denna kjuta, eleganta donna, hur mycket kan inte det vara värt? På Skype och Ebays välgörenhetsauktion ligger det högsta budet än så länge bara på $132.50.

Eftersom samtalet ska ske genom IP-telefoniprogrammet Skype får du se till att ha det installerat innan du ger dig på ett bud. Till programmet finns också en plugin för att spara samtal, vilket också kan vara bra att skaffa (vem kommer tro dig annars?)

Andra att samtala med är bl a Bilsons pojkvän från The OC, Adam Brody, Family Guys skapare Seth McFarlane, skådespelarna från amerikanska The Office och Kristen Bell från Veronica Mars. Och med Benjamin McKenzie, mer känd som Ryan i The OC, kan du till och med video-skypa över webcam.

Klicka här för att kolla in auktionen!

Bonusbild: Rachel Bilson i utomhus-pyjamas..

My Love ft Aaliyah, Timbaland, T.I. och en holländsk internet-dj

Just som du trodde du hört din sista mix på Justin Timberlakes "My Love" kan jag tipsa om ytterligare en. Justins original möter Aaliyahs klassiska "One In A Million" i en kanonlyckad mash-up av holländska DJ Energie. Som du kan se ovan finns också en snyggt mixad video till det hela.

Visst har man hört låten till döds, laddat ner alla möjliga varianter (Marit Bergmans är guld om man tål hennes röst). Men ja, är det bra så är det bra..

YouTube har bra bas i sin video-spelare, har ni noterat det?

UPPDATERING:
Efter att ha mailat med denne DJ Energie - vem han nu är - kan jag här nedan presentera mixen som en nedladdningsbar mp3. En myspace-sida saknar han dock än så länge.

Justin Timberlake ft Aaliyah, T.I. - My Love (The Answer DJ Energie Remix) [zshare.net]

En höst för hip hop

Kanske är det bara att jag inte har någon bil att spela skivorna i, men gör inte internetläckorna att alla dessa fantastiska albumsläpp bara når något slags antiklimax? Nånting är det.

Clipse nya album Hell Hath No Fury är precis den klassiker som jag hoppats på efter att ha följt deras karriär under de senaste åren. Men jag skulle velat ha lite mer av en begivenhet kring det hela. Inte att det bara är något man laddar i ena Firefox-fliken medan det i förgrunden streamas något annat från zshare.

Jag orkar inte skriva en hel text om det, men The Games nya album The Doctors Advocate är antingen ett tema-album med Dr Dre som tema eller helt enkelt spök-mixat av doktorn själv. Snoop sa också i en intervju nånstans att det var just i själva mixningen och executive-producerandet som Dres geni låg. Han kunde ta ett ordinärt beat med en bra idé och göra det till något extra-ordinärt. Och det är ju precis vad som verkar hända på The Doctors Advocate, precis som det hände på The Games förra skiva. Precis som det inte händer för Scott Storch i hans fortsatta tuggummi-karriär (efter att ha lämnat Dres skugga som låtskrivare och melodimakare till bl a Still D.R.E.)

Inget album från Nas ännu, men Black Republicans med Jay Z är en straight up klassiker. Och så bra som Nas är i Hiphop is dead och i Diddys Everything i Love - de två verser han spökskrev åt Puffy är tillochmed bättre än den han levererar själv - så bra har ingen varit sedan Biggie.

Eminem kör något spel på The Re-Up, han låter mer osäker nu än tidigare och efter det plötsliga uppvaknandet i verserna på Bizzares albumspår "Hip hop" är han nu tillbaka i det själlösa från "Encore". Eller ja, det är värre än på Encore.

Jay Z:s delivery i Kingdom Come... han måste ha ringt in det från stranden, som någon kommenterade någonstans. Han väser lite lätt, har ingen större auktoritet och det är ärligt talat nära en kalkon-insats. Annars är väl rimmen rätt bra. Om man läser dem, i text. Synd att han ska vakna först veckorna efter albummixningen med den där hyfsade dissen mot Jim Jones och med inhoppet på Black Republicans.

Jim Jones har karisma. Och några bra beats. Och en skön personlighet. Men det är verkligen allt han har.

AZ:s The Format är lite vad Kingdom Come borde ha varit. Mest för att AZ och Jay båda är veteraner kanske. Titellåten, producerad av DJ Premier, är iallafall en av årets bästa och en låt jag kommer fortsätta spela i många år. Den är lite för adhd för att spela i många sammanhang och för många personer, men för mig funkar den perfekt. Lite som när jag snöade in på The Streets Blinded By The Lights.

Och jag vill väl inte direkt hävda att Lil Wayne är gay - who knows, who cares - men det finns däremot något jobbigt barnsligt, irriterande och poserande hos honom, i hans delivery, som gör att jag inte riktigt tar till mig hans grejer. Sorry.


Bäst hösten 2006:

1. Clipse
   
2. Nas
3. The Game
4. AZ
   
5. Timbaland
   

Bäst, inte hiphop, hösten 2006

1. Regina Spektor

Linds Lo fotad av Terry Richardson

Terry Richardson har fotat Lindsay Lo för GQ:s decembernummer (nej, inte den brittiska utgåvan). Upplägget är enkelt som vanligt, men den azurblå madrassen ger vissa outtakes en touch av David LaChapelle.

Först Ashlee Simpsons näsa, nu Lohans nya läppar. Lyckade skönhetsoperationer är långt mer skrämmande än misslyckade. Att redan etablerade tonårsidoler opererar sig till perfekta ansikten är något lite annat än stora bröst hos b-kändisar.

• Se 11 foton (GQ.COM)
• Läs en kort intervju och se en sån där pervy photoshootvideo (GQ.COM)

Jag har inte tittat i månadens King, men omslag som det på Per Gessle och den årsgamla Andre 3000-bild de körde i augusti gör ju att man undrar om de fallit av. Så det är verkligen läge att köpa New York-baserade GQ istället.

Du hörde det av ULE: Marcela spelar på Alcazar Nalen

Nu på onsdag 25:e oktober spelar den svenska singer-songerwritern Marcela (myspace) unplugged på Alcazar/Nalen. Hennes musik är lugn, akustisk pop av bitterljuvt slag, så om ni är inne på sånt och bor i Stockholm så rekommenderar jag att ni tar er dit.

Det ska erkännas att jag känner ju Marcela och borde därför vara hyfsat partisk, men som någon som gillar att lyssna på kvinnliga sångerskor mer än något annat rös jag första gången jag hörde hennes demo. Hennes röst och sånger har mycket att erbjuda - som en kombination av hennes norrländska och sydamerikanska arv finns där både ett svenskt, ömtåligt vemod och den där vardagliga, något sensuella styrkan som finns hos så många latinamerikanska kvinnor (jag tänker på Shakira, men no pressure).

Arrangemanget runtomkring heter COMEOUTANDPLAY och erbjuder även tre andra oetablerade artister och band. Marcela börjar spela ca kl 19.15. Endast egna låtar, några är nya sedan demo:n. Fri entré.

Lyssna eller ladda ner: Marcela - Remedy
Hemsida: myspace.com/marcelasweden


Andra bloggar om: akustisk, pop, singer-songwriter, musik, mp3, scen, marcela

Dvd/ Ta mina ögon (2005)

Spanska Ta mina ögon från 2005 tar vid där en sämre film skulle slutat. Pilar har packat sina saker, väckt sin son och flytt till systern Ana. Hennes man Antonio kommer dit och visar upp sig som värsta sortens kvinnomisshandlare. Och snart visar det sig att Pilar återvänder till honom.

Förhållanden mellan kvinnor och de män som slår kan tyckas oförståeliga, hopplösa eller oigenomträngliga för utomstående. I Ta mina ögon får vi se ett i all dess komplicerade problematik, med ömsesidigt beroende, samhörighet och stor kärlek. Allra starkast är att få bevittna vad som aldrig sägs. Hoten, som är så påtagliga och reella trots att de oftast bara är antydda. Och rädslan, hos dem båda, som i skuggan av den enes vrede aldrig kan yttras.

Att säga att filmmakarna gjort ett intelligent drama räcker inte. Filmens nyanserade avslöjande av hustrumisshandel och dess dolda mekanismer skulle aldrig kunna komma bara från intelligens, eftertanke och rationell argumentation. Vad som gjort det möjligt är istället ett ställningstagande för Pilar och för att respektera hennes upplevelse. Precis som hennes fall slutligen visar är det lätt att missa det förrädiska i alla överväganden om att lämna någon som slår. Bortom alla argument för och emot, bortom allt hopp om förändring finns oftast ett horribelt slutresultat. Ett våldsamhetens facit, från igår, från idag, men förhoppningsvis inte från imorgon.


Regissör: Icíar Bollaín
Med: Laia Marull, Luis Tosar (Miami Vice)
Originaltiteln låter särskilt vackert: Te doy mis ojos

Du hörde det av ULE: YouTube-fenomenet Esmee sjunger r&b över webcam

Det har snackats mycket om halvfabrikat som Uffie, Cassie och lonelygirl15. Men det första genuint YouTube- och Web 2.0-baserade genombrottet kan istället ske för 17-åriga Esmee. Idag ligger hon topp 100 bland dagens mest sedda på YouTube, vilket kanske kan översättas till topp 25 för användargenerat material. Och det är bra, riktigt bra för någon som först lade ut en video för bara en dryg månad sedan.

Till synes helt utan den uppbackning som legat bakom tidigare fenomen sätter sig Esmee framför sin webcam och sjunger över en rnb-instrumental. Låtvalet speglar en genuin kärlek för genren, det kan vara topplisteaktuella Ne-Yo eller Alicia Keys lika gärna som Floetry eller TLC. Och trots att jag hört originalen till döds får jag rysningar av flera av versionerna. Hennes talang är omedelbar, även om hon ofta gör mindre missar. Det skär sig ibland. Samtidigt är hon mer själfull och intressant än de mer skolade sångerskorna i samma ålder.

Ett klick på hennes profil avslöjar något oväntat. Videorna har engelska titlar och får engelska kommentarer, men Esmee själv är holländsk. På det där sympatiska, humanistiska sättet knyter webben återigen band över gränserna och fans som amerikanska Starlight13 eller phillipinska Rihannaangel tar till sig Esmees sång här och nu, utan något filter av exotism. Utan distans.

Globalisering, ain't it nice..


Se mer av Esmee i videon nedan, på YouTube eller på myspace.com/esmeedenters



Andra bloggar om: youtube, musik, esmee, r&b, rnb, sång, idol, music

Om Zlatans begränsade ursäkt

– Jag vill verkligen be om ursäkt för att vi kom för sent den där kvällen. Till förbundskaptenen, förbundet och till mina lagkamrater.

Zlatan Ibrahimovic, min forne favorit, ber bara om ursäkt för att han kom för sent. Inte för att han i sammanhanget uppträtt dåligt. Inte för att de, som Mathias Jonson påpekade, gick ut efter samlingen trots att det absolut inte är något man gör. Och han ber inte om ursäkt för den uppkommna situationen. Han tillochmed påpekar att han tycker att straffet var överdrivet.

Jag har fått nog av att min forne favorit beter sig som ett bortskämt barn. Ett leende då och då kompenserar inte för all arrogans. Inte längre. Own up and be a man.


(Källa: Aftonbladet)

Andra bloggar om: zlatan, landslaget

Om Aurora Borealis - Skådespelare med mediokra, slirande karriärer spelar människor med mediokra, slirande karriärer

Postern är helt misslyckad med ful typografi och töntig layout. Den manliga huvudrollen görs av någon vars karriär inte går någonstans efter hans medverkan i ett sentimentalt tonårsdrama. Den kvinnliga huvudrollen av någon som anses så udda att hon antagligen tävlar om roller med Winona Ryder och förlorar.

I den stora bi-rollen ses någon som var filmstjärna som högst en bit in på 1970-talet, och som gjort b-film efter b-film sedan 1990-talet. Endast 38 personer har tyckt till om regissörens förra, helt okända film på IMDb. Och som om allt detta inte var nog distribueras filmen av ett litet bolag som sedan 1999 totalt dragit in mindre än 10 miljoner dollar på 30 filmer, varav de flesta tycks ha varit nichade gay-draman.

Och ändå vill jag se slacker-dramat Aurora Borealis med Joshua Jackson, Juliette Lewis och Donald Sutherland. Draman om 25-åringar som inte vet vad fan de ska göra med livet är i ropet nu (tänk Farväl Falkenberg, Garden State). Och jag är själv en av dessa män. Och trailern kändes bra. Så bring it on. Även om jag antar att det får bli dvd-distribution här i Sverige. Som bäst.

Se trailern nu på Apple.com/Trailers

Årets bild: Heath Ledger och Michelle Williams har ett budskap till alla paparazzis

Det kan omedelbart konstateras att detta är årets bild, en av de 10 bästa kändisbilderna någonsin och antagligen den bild som mer än någon annan kommer att användas för att illustrera paparazzi-eran. Men mer än något annat är det bara en fantastisk bild.

Se bilden i dess helhet och i större storlek hos Egotastic!

Andra bloggar om: bilder, kändisar

Aftonbladet intresserar sig för populärt innehåll bland bloggar och Web 2.0

Aftonbladet har börjat närma sig blogg- och Web 2.0-kulturen den senaste tiden. Och då syftar jag inte på att de skapat en egen blogg-community. Nej, tidningen har nu också börjat plocka upp "stories" och innehåll som har debuterat på internet, och som gjort rundorna bland bloggar.

Hittills har det mest skett genom rapporter om populära YouTube videos. Exempelvis Britneys hemvideo och det som verkar vara en Reuters-story; Pensionären Peter. Tidningen länkar också till videorna på Aftonbladet.se, men vågar förstås inte bädda in dem på de egna sidorna.

Idag kom så en artikel helt baserad på amerikanska bloggars reaktion på några bilder av Gwyneth Palthrow. Filmstjärnan gör publicitet för en hjälporganisation med en pretentiös bild och undertiteln "I Am Afrikan, och i USA var det mycket kring detta under förra veckan (kolla in Mel Gibson-parodierna här).

Men lite klumpigt är det hur artikeln nämner den oerhört media-interna New York-bloggen Gawker utan ett enda ord om vad det är för något eller hur Gawker relaterar till informationen i artikeln! Dessutom citeras också en av kommentarerna till ett av blogginläggen i ämnet, men på ett kreativt och tidningsaktigt sätt undviker man att presentera detta som just en kommentar till en blogg:

-Hon försöker se ut som en stamkvinna, men skulle inte överleva tio minuter i miljön, säger en läsare till Gawker.

Nog för att detta är en väldigt kort kändis-artikel och att tidningens journalister jobbar hårt med tuffa deadlines. Men att citera en kommentar hos Gawker för att visa på en poäng och för att visa på en påstådd åsikt hos det amerikanska folket, det är lite väl tunt.

Att kvällstidningarna närmar sig de två stora nät-trenderna som just nu drar mer och mer folk från tv och etablerade medier, det är väl inte alltför överraskande. Men kul att se. Jag hoppas bara de dröjer med att utnyttja och exploatera det till fullo, så att vi drivna amatörbloggare kan få hållas ett tag till (på Bloggywood är det rätt kul att få vara ensam och först med såväl en nyhet som att få sätta nyheten i kontext).



Andra bloggar om: bloggar, bloggosfären, media, webben, web 2.0

Några av webbens hetaste invites har släppts fria för en dag

Hmm, en blogg i Gawker-imperiet ger idag bort invites till kommentar-registrering till alla som mailar. Jag skaffade mig min, och märkte därefter att min inloggning tydligen funkar också bland alla andra bloggar i nätverket. Inklusive den så exklusiva hollywoodbloggen Defamer, där kommentarerna ofta är lika roliga som själva inläggen. En liten ljusglimt i min vardag detta, måste jag säga..

Egentligen har just börjat lessna på Defamer, men in the oh so true words of Trent "PITNB" Vanegas: Whatevs!

Förutsatt att min inloggning kommer att fortsätta att fungera så kommer jag invänta den rätta stunden för att ge mig på att kommentera någon hollywoodnyhet. Ungefär som att planka på bussen. Man måste ha helkoll på timingen och vara beredd när möjligheten dyker upp.

Och ja, detta är nog av begränsat intresse för alla utom mig och möjligtvis en framtida beteendevetare som åtagit sig att hjälpa mig bli kvitt mitt bloggberoende.

Video: Se pilotavsnittet av "Studio 60" som läckt ut på YouTube

Den nya komediserien dramakomedin Studio 60 har läckt ut på YouTube en hel månad innan premiären på NBC. Serien är skapad av Aaron Sorkin som gjorde Vita Huset, och har Matthew Perry i en av huvudrollerna. Den utspelar sig i studion där ett sketchprogram typ Saturday Night Live spelas in.

Om klippen inte försvinner inom kort har de säkerligen läckts ut medvetet som promotion för serien. Vi får väl se..

Del 1 här nedan:




Del 2
Del 3
Del 4
Del 5


Andra bloggar om: tv, tv-serier, studio 60, komedi, komedi-serier

Lite om "As Tears Go By" och betygsskalor för film

Jag kunde inte gå på pressvisningen av As Tears Go By, Wong Kar Wai:s debutfilm som sent omsider fått svensk biopremiär. Men en Jan Söderkvist på SvD har skrivit en väldigt bra recension om den här. Och nu kommer jag definitivt gå för att se den ändå.

Riktigt bra recension. Skribenten lyckas bland annat fånga många typer av små tankeprocesser som kan vara svåra att ge uttryck för ("old media", de har fortfarande mycket kvar att ge)

För övrigt är SvD:s egensinniga tärningsbetyg (1-6) en väldigt smart avvägning. Åtminstone för film. Om man har sin betygsskala från 1 till 5, som vi har på Bloggywood, får man problem med att vissa filmer måste ges samma betyg samtidigt som de egentligen är på olika nivåer bedömningsmässigt (om ni förstår vad jag menar, inte säker på det). Men 1 till 10 blir i mitt tycke alldeles för många steg i skalan, lite onaturligt och man tvingas ge filmerna väldigt specifika betyg som egentligen är skönsmässiga, godtyckliga. Tio olika betygsnivåer är helt enkelt inte urskiljbara i film anser jag.

Tärningsbetygen verkar istället som en perfekt avvägning. Att 1 är uselt, 2 är hyfsat godkänt men inte mer, och 3 är bra/okej; det är naturliga och nödvändiga nivåer av betyg. Men sedan fattas det egentligen en nivå mellan 4, riktigt bra, och 5, som måste anses betyda perfekt och klockrent (åtminstone rent intuitivt, och det är ju den högsta nivån). Men det är också det enda steg man saknar på skalan , det mellan 4 och full poäng. Något som amerikanerna verkar ha insett med deras skolbetyg från A-F.

På Bloggywood har jag gett flera filmer 4 som förtjänat 5 på en sex-stegs-skala. The Squid and The Whale skulle bli en uppenbar femma. Antagligen skulle också Superman Returns fått en femma. Men X-Men: The Last Stand skulle nog fortsätta att vara en fyra. Och Mission Impossible III skulle ha blivit ett riktigt tough call.

Nu är inte den lilla filmblogg jag skriver för stor nog (ännu!) för att vi ensamma skulle kunna byta till sex steg. Jag tror det skulle bli onödigt förvirrande för läsaren som är van vid 1-5. Och det känns framförallt inte så lockande att plötsligt byta efter ca ett års användning av fem steg (eller, ja, fem stjärnor). Därför tycker jag att 5 steg är den perfekta kompromissen. Med reservation för att jag kan ändra mig utan vidare..

Och helt ärligt, egentligen är inte numeriska betyg motiverade för att betygsätta film eller några som helst konstnärliga verk. Privat brukade jag förut istället dela in filmer i kategorier efter hur mycket de betydde för mig rent känslomässigt (Nördigt till tusen, jag vet). Men numeriska betyg är också en slags kompromiss, en väldigt bra översikt och indikation på recensentens åsikt. Något att hänga upp omdömet på, så att säga.


Andra bloggar om: film, kultur, betyg

Toppformsvarning: Defamer

Det är för inspirerad ironi som det här

"When Paramount test-screened World Trade Center, the studio's altruistically conceived, non-exploitative attempt to keep fresh a five-year-old story hopelessly receding into a confusing blur of cable news footage with bad production values, they came to a startling realization.."

som jag läser hollywoods industri-skvaller blogg Defamer.

Superman Returns - En puff för recensionen

Jag känner så starkt för mina recensioner, och särskilt när det rör en film jag tyckt om och inspirerats av. Så, därför, kolla gärna in recensionen av Superman Returns på Bloggywood.

Något jag inte nämner i den är att filmen känns som årets Batman Begins, fast lite roligare. Samma typ av kvalité i utförandet, samma nystart, samma lite långsamma färd mot actionscenerna.

Är jag den enda som inte får den mörkhåriga Kate Bosworth i filmen att gå ihop med den trådsmala blonda flickvännen till Orlando Bloom? Vacker kvinna iaf, och en väldigt genuin och bra rolltolkning. Utan henne hade filmen inte funkat så bra som den faktiskt gör.

Bild ovan från Rotten Tomatoes.com

Videon till SexyBack..

Hypen av FutureSex/LoveSounds börjar nu (videoklipp)

Justin Timberlake - My Love (live, från kommande album)

Justin Timberlakes kommande album FutureSex/Lovesounds verkar bjuda på några riktiga pärlor. Tre mobilkamera-videos från en promotion-spelning i Japan har läckt ut på YouTube, och låtarna är alla riktigt njutbara redan i dessa lo-fi versioner. De låter rent av som framtida klassiker, åtminstone My Love och What Goes Around.

Övriga två låtar är

• Justin Timberlake - Until the End of time (live)
• Justin Timberlake - What Goes Around (live)

Via Oh No They Didn't!

Andra bloggar om: rnb, musik, mp3

Mazen Kerbaj - En musiker och konstnär som bloggar från Beirut

Illustrationen här ovan kan enligt konstnären översättas till:

lebanon is being sold for the price of a word:


TERRORISM

------------------------
what a bad joke!!!

Musikern och konstnären Mazen Kerbaj bloggar direkt från Beirut. Det är dels dagliga teckningar, dels några musikstycken. Den här teckningen tyckte jag var särskilt kraftfull, men det finns många fler som den på Mazenkerblog.blogspot.com.

Läs mer om konstnären hos Boing Boing.

Via Cityrag.

Andra bloggar om: libanon, bloggosfären, bloggar

Serietidningar vs. film - En snubblande reflektion

Om jag bara tar mig tid att leta måste jag säga att jag egentligen hittar fler serier och graphic novels jag känner för än jag hittar filmer. Det finns ett outsiderperspektiv och en estetik i många amerikanska serier som är mycket mer "mig" än många filmer. Historier som jag känner för, sympatiserar med. Historier som nästan talar för mig..

Jag har en teori om att serietidningsformen numera väljs av många lyhörda berättartalanger som varken är egomaniacs nog att regissera en film eller belästa nog för att positionera en roman i vår postmoderna kanon (alltså, knixa in en historia med språk, litterär teknik och referenser som är tillräckligt "medvetna" och "nyskapande").

Film "är ett kollaborativt medium", vilket förstås ibland leder till storhet. Men det är något speciellt att bara få ta del av någons personliga vision och uttryck. Som man kan göra med vissa regissörer förstås (exempelvis Emir Kusturicas Zigenarnas tid var fantastisk på tv häromkvällen, jag ville bara gråta av upprymdhet inför hur symboliken visade sig vara en vemodig reflektion över zigenarnas öde).

Men. Det är långt mycket lättare att hitta enhetligt genomförda, visuellt intressanta berättelser och ideer i serier.

Andra kan nog tipsa bättre, men här följer mina tre nuvarande favoriter (alldeles för-googlade, bara att klicka på länken)

David Lapham - Stray Bullets
/våldsam, empatiskt om ett gäng sorgliga karaktärer i samhällets utkanter/
Christine Norrie - Cheat
/ett litet, fräscht illustrerat drama om otrohet. jag är lite av en flicka ibland, och den här är för tjejerna/
Alan Moore, Dave Gibbons - Watchmen
/en episk, storslagen klassiker, utspelar sig i USA under slutet av det kalla kriget/

Klicka här för en tråd i Bloggywoods forum med tips om bra serier.

En liten blogg med fler bra tips är kulturstress.blogspot.com

Men sen finns det förstås en hel del mer kompletta svenska och utländska serie-forum och annat som väntar där ute på nätet, bara en googlesökning bort.

Andra bloggar om: serier, serietidningar, film

Personal på plats vid den stora flyktvägen ut Beirut för tusentals svenskar i omedelbar nöd: 13 st

Ur Aftonbladet:

Kan du förstå att människor är upprörda?
– Både och. Det här är en fråga om ömsesidighet. Vi är 13 personer från Sverige. De här människorna är tusentals. Det är varmt, det finns ingen luftkonditionering och ingen mat. Vi har bara fått vatten från hotellet.
Eva Westford och kollegorna från bland annat Räddningsverket, Rikspolisstyrelsen och Socialstyrelsen har jobbat hela natten.
– Vi har sovit någon timme i stöten.

Det verkar inte riktigt stämma vad utrikesminister Eliasson sagt om att förberedelserna varit så goda. Nog kan man förutse att en evakuering av tusentals svenskar i en krigssituation kan kräva fler än 13 personer vid den största evakueringsplatsen. Eller åtminstone att det kan eskalera till en sådan situation, och därför vara beredda att genast fylla på personal där och på andra överbelastade ställen.

Smart att svensk polis är på plats i någon mån iallafall. Även om jag inte vet mer om det än vad jag läst i den här artikeln. Det kanske bara är polis som har något med ambassaden att göra?

För övrigt är blogg-diskussionen om att svenskarna själva ska betala evakueringen småaktig, och i vissa fall kan man givetvis inte låta bli att undra om det ligger dold främlingsfientlighet bakom bristen på hänsyn och empati.


Andra bloggar om: libanon, libanon-krisen

Hur mycket har framgången gått till Jamie Foxx huvud egentligen?

Jag är verkligen den sista som ville se att Jamie Foxx låtit framgången gå till huvudet. Jag är ett stort fan av hans stå upp-komik och har gillat alla hans filmprojekt och rent allmänt gillat honom. Men, damn, lately..

Först framtvingade han ett nytt slut på "Miami Vice". På en presskonferens för filmen förra veckan ställdes en direkt fråga om uppgifterna stämde. Och svaret blev en svamlig förklaring av regissören Mann som indirekt bekräftade att så var fallet. Jamie Foxx själv undvek frågan istället för att ta chansen att försvara sig.

Sedan jävlades han med den tidigare vännen Kanye West när West tog emot ett pris på BET Awards (nog för att Crazy Kanye också har ett stort ego).

Och här nedan (i youtube-klippet) förstör han en komikers kväll helt i onödan. Visst, det rör sig om video från en sk. roast, där alla försöker överträffa varandra i milda elakheter. Men Foxx går över gränsen på ett mycket osympatiskt sätt.

Killen kan inte vara i balans. Men det där självgoda leendet gör att det blir svårt att känna någon starkare sympati för detta..



Andra bloggar om: film, jamie foxx, komiker

Terry Richardson och det coolaste, snyggaste fotot nånsin

Terry Richardson är som en David LaChapelle för den som lämnat tonåren eller inte är gay. Samma teman, fast smutsigare. Samma estetik, fast mindre socker. Helt olika tillvägagångssätt förstås, men hey, jag försöker hålla samman en liknelse här!

Snubblade över detta foto på Terry Richardsons hemsida. Ett så otroligt starkt foto. I mitt begränsade norrländska vokabulär, det som ändå ligger mig närmast om hjärtat, finns det bara ett sätt att beskriva fotot: 'Dra åt satan!! (i betydelsen "[konstpaus] Dra åt satan, vilket snyggt foto!!" Fast hänvisningen till fotot uttalas aldrig, för det ligger ju implicit i situationen och som norrlänning/landsortsbo vill man ju ändå dra ner på orden och böjningsformerna så mycket som möjligt)

Och ja, för att återgå, det är alltså den hemsidan som jag hela tiden länkar. Fast den var roligare förr, många bilder har tagits bort numera. Tur att jag sparade ner de fräckaste på min hårddisk.

För övrigt går jag med detta inlägg sent omsider in på
Bloggkartan.se. Man måste tydligen göra det via ett inlägg. Geografiskt hör ialllafall ULE hemma i Vasastan (Stockholm). Även om det finns en stark koppling till norrland också då. Samt Hollywood och Jiangsu, förstås.

Talande bilder på the usual suspects - Juli 2006

Jag säger det som jag skulle sagt det till syrran: Linds är fortfarande en kid.




Någon har gått och gjort Josie Maran gravid. Så nu är den dagdrömmen förstörd också. Kjute bild. Några ljusår från bilderna i Terry Richardsons Sisley-kampanj.




Pink är en cool tomboy som ingen annan. Riktigt fräsch stil i den här bilden. Dock är hon kanske inte så.. het eller attraktivt. Det blir lite för mycket kille för mig. Men hey, smaken är olika och det är klart att hon inte ska behöva klä sig för mäns skull heller. Coolt och snyggt är det hursomhelst.




Christina Aguilera är en osann kombination av trashy, söt, talangfull och självsäker. (Källa: Hollywood Tuna)




Efter att ha sett Eva Longoria utan make-up framstår hon på ett dumt sätt så mycket mer sympatisk och rent av snyggare, även när hon nu återvänt till sminket (det verkar dock lite nedtonat på den här bilden också). Från välgörenhetsmatch i Frankrike, killen hon trivs med e NBA-pojkvännen Tony Parker.

Andra bloggar om: hollywood, paparazzi, bilder, kändisar, kändiskultur

jag har inga pengar typ allsch, så här är lite hyfsade kläder och skor jag bara kan dagdrömma om

skor:



Om jag hade haft pengarna och varit säker på att de passat hade jag minsann beställt dessa på nätet.



Mitt andraval. Fast jag vet inte med de här skorna, de är lite gay också. Nästan lite söta, och det går inte så bra. Trots allt. Men ändå.. ändå funkar de, ändå ser de rätt tuffa ut på nåt sätt. Förvirrande.. Nej, alltså, det går verkligen inte. De har nåt appeal, men.. Nej. Ser ut som Adam Brodys skor från lågstadiet.

t-shirts:












alla t-shirts från digitalgravel.com och commonwealth.com

Ett litet experiment: Re-Up. En Youtube-blogg

http://re-up.blogspot.com/


Jag har sökt efter bloggar som är dedikerade till att posta bra YouTube-klipp och inte hittat några (antagligen bara sökt dåligt). Men i ett litet experiment har jag därför skapat min egen och tänker kolla om det är värt att försöka positionera den bland andra där ute i webben och bloggosfären (gärna internationellt på nåt sätt).

Jag skapade i tonåren en liten sajt med "roliga" fotomontage på Saddam som jag kallade Saddam Hussein Photo Gallery. Den fick en hel del små omnämningar i amerikansk press, ganska hyfsat med besökare och jag fick många roliga mail (angående press så jag har bla en USA Today sparad hemma där den fått ett litet stycke om sig, och jag gjorde också en mailintervju med C-Nets kabeltvkanal). Så det vore kul att göra något liknande en gång till, skapa ett intressant och "nichát" koncept och connecta lite med folk runt i världen.

Jag har tänkt att köra lite samma urval av coola videos som jag brukar göra här, och alltså inte gå efter alla youtube-trender eller efter mainstream-publiken.

Sen är jag inte vidare bra på programmering och sånt, men försöker ändå "brand:a" den tydligt genom loggan och enkla knep och detaljer i designen.

Tipsa hemskt gärna om bra videos eller annat! Om det är någon som ett sätt att tagga inläggen så att man får klickbara "kategorier" när man är blogger-baserad så skulle det uppskattas stort.

Adressen är
http://re-up.blogspot.com/

Premiärvideorna är Buffys pilotavsnitt, en sketch från de nya Chappelle show-avsnitten och en lite cool amatörvideo. Det är den sjö där de spelade in Apornas Planet, filmad från ett radiostyrt plan.

Jag får se om jag av upphovsrättsliga skäl behöver börja skriva lite brödtext till varje inlägg också, men tillsvidare nöjer jag mig med en rubrik och själva urvalet. Skrivandet gör jag hellre här och på Bloggywood ;)

Bloggen är av bekvämlighetsskäl på engelska :)

Andra bloggar om: blogg, bloggosfären, youtube, video, videoklipp

VM-snack: Lite om Zizou och Christiano Ronaldo

Om Zinedine Zidane nu går ut och gör en bra match i vm-finalen som börjar strax så kommer det att påverka hur hans karriär sammanfattas något enormt. Och det är klart, det vore ju stort av honom att vara bäst när det gäller, att vara en vinnare vid de viktigaste tillfällena och stora sammanhangen (till skillnad från exempelvis Henke "Straffen upp på läktaren, det är sånt som händer" Larsson, även om ju Henkes Barcelona förstås vann Champions League, han passade vid målen och folk kommer försöka göra honom större än han är pga det.).

Men ändå. Jag tror att om Zidane och Frankrike gör en rätt bra match och pga vissa omständigheter lyckas vinna så kommer journalister försöka tolka in så vansinnigt mycket i detta och plötsligt ska kanske "Zizou" vara en legend, en Maradona, en Pelé. Detta för att det finns några spridda ytliga stolpar att hänga upp ett sådant omdöme på, trots att han inte varit någon dominant, vare sig de senaste åren eller i detta VM. Och sådan bullshit irriterar mig. Även om Zidane är en härlig och elegant spelare.

Orättvisan i behandlingen av Christiano Ronaldo irriterar mig också. Det är så vansinnigt idiotiskt, genomskinligt och sorgligt av engelsk press och engelsmännen att ta ut ilskan över Englands uttåg på Christiano Ronaldos för dennes mycket mycket eventuella påverkan på domaren. Rooney fick ju i efterhand, efter en extra domarkomittés bedömning, två matchers avstängning. Så det var aldrig fråga om att utvisningen ens var felaktig.

Om det låter som en bagatell att bry sig om en sån sak som Ronaldos behandling, betänk att brittisk polis uttryckt oro över att Ronaldos förhöjda hotbild och att han kommer behöva stort polisskydd i fortsättningen. Samt att killen i princip nu fördrivits från landet, inte längre har alternativet att stanna i sin klubb Manchester United. Detta utan att ha gjort nånting, detta bara för att han har en jobbigt kaxig attityd och engelska kvällstidningar brainstormat fram honom som en lämplig syndabock.

UPPDATERING: Nu blev det ju inte riktigt så som jag befarade. Inte direkt..

Mycket trist att Zidane blev utvisad, man hoppas att någon tidning eller blogg nånstans lyckas snoka reda på vad som sades till honom för att han skulle snedtända så.

Roligt för Italien ändå, förstås. De gjorde ju ett riktigt bra VM och kul för landet.

JustinÄr SexyBack

Jag har nåt fel på mitt ljudkort, så jag har inte ens lyssnat på den själv (mer än de 16 sek som läckte ut tidigare). Men här är en länk till Still Listen to Gangsta Music där du kan ladda ner låten.

Roligt att skivbolaget i nåt statement sa att de planerade släppa singeln 7 juli, eller tidigare om den läckte ut. Så verkar inte ha skett dock. Men för en gångs skull verkar singeln finnas, iaf USA
att köpa och ladda ner lagligt samtidigt som den spelas på radio och laddas ner illegalt.

Bild från TerryRichardson.com

Andra bloggar om: mp3, musik, r&b

Veckans request #1: Baby Cham ft Alicia Keys - Ghetto Story Remix pt. 2

För två sköna kvällar tidigare i sommar var jag en av två residents på hiphopklubben 12"UNDER. Tyvärr fick klubben inte fortsätta på Café Tivoli pga diverse tråkiga skäl (det var inte för att det kom för lite folk, så mycket kan man ju säga), så i brist på att spela några låtar själv tänker jag börja tipsa om några requests ni kan störa några andra "riktiga" dj:s om.

Allra först så har sommarens dancehallfavorit fått ett nytt bra inhopp, denna gång från Alicia Keys. Jag gillar hur det soliga beatet funkar mot en text om hardships in the ghetto. Och Alicia sjunger mycket inlevelsefullt på sin del.

Provlyssna: Baby Cham ft. Alicia Keys - Ghetto Story Remix
(snippet med Alicia, inte hela låten, ca 1 min, 160 kbps)

Köp originalet på Amerikanska iTunes: Baby Cham - Ghetto Story
(kräver köpt presentkort eller amerikanskt kontokort)

Whitney i Diet Coke-reklam

Mycket 80-tals nostalgi nu, men..

Om hon ändå bara hållit sig till Diet Coke.

Erik Niva - Bäst i VM hittills (okejdå, tillsammans med Bank och Fjellström)

Om någon annan än Erik Niva slängt in detta i en vanlig Sportbladet-artikel hade man inte trott det var sant:

Nere på Park Hotel sitter Adriano och Kaká och softar i en soffa, medan Ronaldinho och Robinho lirar tv-spel. De har valt att väcka liv i Champions League-finalen igen. Ronaldinho är Barcelona, såklart, och Robinho får lov att vara Arsenal.
Matchen är spännande, 2-2 med bara några minuter kvar. Då kommer plötsligt Thierry Henry loss i den högra delen av straffområdet, och avgör matchen när han stöter in bollen i mål.
Robinho flyger upp och jublar:
- Det där är Henry, det! När han kommer loss på utsidan av sin back så stannar han inte för någon!
Ronaldinho sitter kvar i sin fåtölj. Leendet som en hel värld vant sig vid att se är borta.
Det är så lätt att vara efterklok, så enkelt att omvärdera det förflutna. Med facit i hand får historien ett annat ljus och poänglösa detaljer kan plötsligt framstå som väldigt symboliska.

En skön Offside-detalj. Jag var tvungen att läsa om det flera gånger för att vara säker på att Niva verkligen säger sig ha sett det. Fast jag är ju fortfarande inte helt säker. Borde maila och fråga egentligen.

Läs hela artikeln i Sportbladet.

Mary-Kate Olsen dejtar Switek (nästan)

Ashley Mary-Kate Olsen dejtar Switek. Tjocka surveillance-killen från Miami Vice, ni vet?! Han som var som den tredje huvud-karaktären efter Crockett och Tubbs. Kanske efter Castillo också. Och Trudy. Men sen kom fan Switek.

Synd att han gjort sig av med sina sköna hawaiiskjortor, Switek.

Inte åldrats en dag.


(Tack till Maria för namn-uppdateringen)

Hypen av The Squid and The Whale börjar nu!

Såg The Squid and The Whale idag. Den förtjänar verkligen att bli en indie-hit typ Sofia Coppolas Lost in Translation. En recension av filmen kommer på Bloggywood inom några dagar. Men hypen inför premiären på fredag börjar nu.

Jag prövar en liknelse: American Beauty möter The Royal Tenenbaums möter The Ice Storm. Wes Anderson som gjorde Tenenbaums har också samarbetat med regissören Noel Baumbach tidigare, och är producent till den här.

Läs mer på Bloggywood om några dagar här.

(Uppdaterad med länk till recensionen ovan)

Du hörde det av ULE: Johnta Austin

Johnta Austin kommer slå igenom som en 2006 års John Legend, men bara inte lika sval och metrosexuell. Alltså musik för grown folks, men också passionerat.

Läs mer om Johnta Austin och ladda ner smakprov av hans musik hos mp3bloggaren Raymond Chiu (där alltså jag läste om artisten först.) Missa inte "Make Her The One", ett spår som genast visar vad Austin går för.

Nördigt coolt - En optisk illusion

Min vän Sohlan tipsade om en cool optisk illusion som får dig att se i färg på en bild som egentligen är i svartvitt. Läs instruktionerna på sidan och pröva själv så får du se, jag förklarar inte vidare bra nu..

John Sadowski - Big Spanish Castle

John Reuben är The Professional Rapper

"-Its gonna be all over the board.. Anything from a little child who connects to innocence.. to a genius who connects to brilliance"

Rapparen John Reuben berättar ovan vilken målgrupp han tror sig ha. Han säger det på fullaste allvar. Men så är dokusåpeskildringen av hans liv också fejk. Reuben är visserligen en kristen vit medelklass-rappare på riktigt, men han spelar en roll. Och han gör det helt underbart bra. Så bra att han motarbetar fördomen att kristen musik och humor måste vara baserad på en skev omvärldsanalys och inramad av rosa fluffiga moln (den liknelsen blev kanske lite för gay, men ni förstår vad jag menar.)

Den nio minuter långa videon bör ges lite tid för att etablera sina karaktärer, men det är verkligen bra agerat och bra klippt.

Via Umm Yeah..

Andra bloggar om: video, videoklipp, humor

Ghetto Story

Ur Sportbladet:

"På grund av sin enkla bakgrund känner Thierry Henry ett släktskap med spelare som Ronaldinho och Wayne Rooney, som också växte upp under tuffa förhållanden.
Samma eld brinner inom dem.
- Det handlar om ilska, när jag ser Rooney ser jag en spelare från gatan. Ronaldinho är också en spelare från gatan. Man kan inte lära ut det."

Läs hela artikeln här.

Spela som att det var 1985 (Wii!)

Elektronikmässan E3 pågick förra veckan. Sony lyckades med att överraska negativt igen genom att avslöja att en nedbantad PlayStation 3 utan digitalt HD-uttag, potentiellt utan uppspelning av BluRayfilmer, kommer att kosta ca $500 (3,700 kr). För att få alla funktioner får man betala ca $600 (4500 kr) Och samtidigt visade smarta Nintendo, som lärt sig av Apple och mörkat lite info inför lanseringen, att de är på banan igen med Wii.


Wii har nämligen en grymt schysst handkontroll som har någon slags gyroskopisk koll på vad du gör med den samt kan avge ljud när Link spänner sin pilbåge eller du träffar en boll med din tennisracket. Jag kan inte förklara det riktigt, det hela känns som något ur Tillbaka till framtiden, men jag förstår av bilderna på videon nedan att det kommer bli kul som att det var 1985 igen!

Djävulen och Charlie Sheen

En sen och dum natt för några veckor sedan satt jag uppe och läste alla 21 sidor av Denise Richards stämning mot Charlie Sheen. Det behöver man inte göra, om man är intresserad räcker det bra med sammanfattningen. Men Denise berättar en så fantastisk historia bakom deras skilsmässa, både sorglig och skandalös, att jag verkligen ville veta allt. Nörda in mig på det.

Och med min begränsade juridiska bakgrund tror jag iaf att man säkert kan fastställa att Charlie verkligen lämnade helt ofattbart grymma och elaka meddelanden på hennes telefonsvarare. Samt att han inte är en särskilt bra kille. Sen det här med alla prostituerade, underårig pornografi, underårig gay-pornografi, spelskulder, dödshot - om allt det kan man väl bara säga att det verkar rätt troligt att det inträffat.

Därför är det kanske lite olyckligt att den officiella webbsajten för Charlies sitcom Two and a Half men (nu på TV6) likt själva programmet spelar osmakligt mycket på Sheens badboy image. Bilden här ovan är inte något eget fotomontage, det är från just den sajten! Tydligen har den utformats som en slags fiktiv hat-sajt mot hans karaktär i serien, Charlie Harper.

Själva serien är faktiskt rätt så kul att se på. Synd bara att det känns lite som att lyssna på en lovesong av R Kelly.


Se officiella webbsajten : Charlie Harper Sucks!
Läs om Denise Richards stämningsansökan : The Smoking Gun.com

Andra bloggar om: tv, tv6, charlie sheen, denise richards skvaller

Kommentar till trailern för Miami Vice

Actionfilmer av Michael Mann är de bästa av actionfilmer. De går alltid direkt på kärnan av action: Allvaret som kommer av att saker sätts på spel, och den kittlande känslan av adrenalinet, av att huvudet och kroppen är i spinn. Lösningar på problem ligger och väntar på att upptäckas därute, se dig omkring efter dem, känn det fysiska begäret efter dem!

Jag levde stort i fem dagar förra sommaren. Saker hände runt om mig i en exotisk miljö, och för mig nya utvecklingar utspelade sig. Och jag åtnjöt respekt. Det är precis så Michael Manns Heat känns. Högt i tak, stort liv och en förenande skönhet i det klara och blottlagda, hur brutalt det än är. För man måste vara skärpt, on the edge. Det är allt som finns..

Precis så känns den nya, tight klippta trailern för Miami Vice.


Trailern, via Bloggywood.

Paris Hilton och Jadakiss gör musik

Jo, Paris Hilton och Jadakiss har gjort en låt ihop. "Fightin Over Me". Och den är egentligen rätt het.

Hip hop-producenten Scott Storch, som sägs ha dejtat Paris, sa nyligen i en intervju att folk kommer bli överraskade av Paris. Att hon inte är någon Etta James eller Whitney Houston (referenserna mina egna) förstår vi nog alla. Men enligt Storch har Paris en röst och attityd lite likt Blondie. Och i det lilla man kan höra i låten nedan så.. funkar det hyfsat. Men beatet är helt galet bra och poppigt.

Jag säger som jag alltid säger om musik och singelsläpp: Är låten bra och skön, så är den det. Oavsett om vem som gjort den. I princip..

Ladda ner ett väl tilltaget klipp här.

Via Still Listen to Gangsta Music.

Andra bloggar om: mp3, musik, paris hilton

Outkasts nya singel "The Mighty O"

Outkast har till slut hittat fram till en första singel från deras nästa album, soundtracket till Idlewild. Låten med titel The Mighty O har tydligen just släppts till radio i staterna.

En version i halvdan ljudkvalitet kan du ladda här nedan. Men gör det bara om du bara är riktigt nyfiken, eller längtat efter att höra Dre rappa igen. Annars känns det bra att vänta på en version som inte är avspelad från radion (eller varför inte köpa den för en tia på iTunes). Egentligen är det svårt att ens känna efter om låten är bra från den här versionen.

Ladda ner på Nah Right.

Tidningen Vibe rapporterar här om att låten läckt ut.

Andra bloggar om: mp3, musik, outkast, hiphop

Disney och McDonalds går skilda vägar

Efter tio lukrativa år går det forna radarparet Disney och McDonalds skilda vägar. Jag vet inte om ni märkt, men de hade en liten deal (totalt 11 kampanjer varje år, 7 med Happy meal.) Enligt flertalet högt uppsatta källor som LA Times säger sig ha inom Disney så vill man inte längre associera sig med snabbmat.

Smidigt att inte säga det rakt ut, utan att läcka det till pressen.

Men flertalet högt uppsatta källor, det är några för många. Vore det inte roligt om McDonalds tyckte det, gav tillbaka, hackade ner på Chicken Little och allmänt startade lite beef. Disney och McDonalds, vilket propagandakrig det skulle kunna bli. Det vore som om republikanerna skulle gå till val mot republikanerna. Real life Stephen Colbert skulle det bli. .

Läs mer på LA Times.