Spanska Ta mina ögon från 2005 tar vid där en sämre film skulle slutat. Pilar har packat sina saker, väckt sin son och flytt till systern Ana. Hennes man Antonio kommer dit och visar upp sig som värsta sortens kvinnomisshandlare. Och snart visar det sig att Pilar återvänder till honom.
Förhållanden mellan kvinnor och de män som slår kan tyckas oförståeliga, hopplösa eller oigenomträngliga för utomstående. I Ta mina ögon får vi se ett i all dess komplicerade problematik, med ömsesidigt beroende, samhörighet och stor kärlek. Allra starkast är att få bevittna vad som aldrig sägs. Hoten, som är så påtagliga och reella trots att de oftast bara är antydda. Och rädslan, hos dem båda, som i skuggan av den enes vrede aldrig kan yttras.
Att säga att filmmakarna gjort ett intelligent drama räcker inte. Filmens nyanserade avslöjande av hustrumisshandel och dess dolda mekanismer skulle aldrig kunna komma bara från intelligens, eftertanke och rationell argumentation. Vad som gjort det möjligt är istället ett ställningstagande för Pilar och för att respektera hennes upplevelse. Precis som hennes fall slutligen visar är det lätt att missa det förrädiska i alla överväganden om att lämna någon som slår. Bortom alla argument för och emot, bortom allt hopp om förändring finns oftast ett horribelt slutresultat. Ett våldsamhetens facit, från igår, från idag, men förhoppningsvis inte från imorgon.
Regissör: Icíar Bollaín
Med: Laia Marull, Luis Tosar (Miami Vice)
Originaltiteln låter särskilt vackert: Te doy mis ojos
1 kommentar:
Jag har stått i en av dom lokala hyrvideobutikerna med den här filmen i högsta högg ett antal gånger, utan att ta den till kassan trots min kärlek till spansk film. Det är dags dags att bära den ändra fram nu, känner jag. Inspirerande recension.
Skicka en kommentar