Du hörde det av ULE: Marcela spelar på Alcazar Nalen

Nu på onsdag 25:e oktober spelar den svenska singer-songerwritern Marcela (myspace) unplugged på Alcazar/Nalen. Hennes musik är lugn, akustisk pop av bitterljuvt slag, så om ni är inne på sånt och bor i Stockholm så rekommenderar jag att ni tar er dit.

Det ska erkännas att jag känner ju Marcela och borde därför vara hyfsat partisk, men som någon som gillar att lyssna på kvinnliga sångerskor mer än något annat rös jag första gången jag hörde hennes demo. Hennes röst och sånger har mycket att erbjuda - som en kombination av hennes norrländska och sydamerikanska arv finns där både ett svenskt, ömtåligt vemod och den där vardagliga, något sensuella styrkan som finns hos så många latinamerikanska kvinnor (jag tänker på Shakira, men no pressure).

Arrangemanget runtomkring heter COMEOUTANDPLAY och erbjuder även tre andra oetablerade artister och band. Marcela börjar spela ca kl 19.15. Endast egna låtar, några är nya sedan demo:n. Fri entré.

Lyssna eller ladda ner: Marcela - Remedy
Hemsida: myspace.com/marcelasweden


Andra bloggar om: akustisk, pop, singer-songwriter, musik, mp3, scen, marcela

Dvd/ Ta mina ögon (2005)

Spanska Ta mina ögon från 2005 tar vid där en sämre film skulle slutat. Pilar har packat sina saker, väckt sin son och flytt till systern Ana. Hennes man Antonio kommer dit och visar upp sig som värsta sortens kvinnomisshandlare. Och snart visar det sig att Pilar återvänder till honom.

Förhållanden mellan kvinnor och de män som slår kan tyckas oförståeliga, hopplösa eller oigenomträngliga för utomstående. I Ta mina ögon får vi se ett i all dess komplicerade problematik, med ömsesidigt beroende, samhörighet och stor kärlek. Allra starkast är att få bevittna vad som aldrig sägs. Hoten, som är så påtagliga och reella trots att de oftast bara är antydda. Och rädslan, hos dem båda, som i skuggan av den enes vrede aldrig kan yttras.

Att säga att filmmakarna gjort ett intelligent drama räcker inte. Filmens nyanserade avslöjande av hustrumisshandel och dess dolda mekanismer skulle aldrig kunna komma bara från intelligens, eftertanke och rationell argumentation. Vad som gjort det möjligt är istället ett ställningstagande för Pilar och för att respektera hennes upplevelse. Precis som hennes fall slutligen visar är det lätt att missa det förrädiska i alla överväganden om att lämna någon som slår. Bortom alla argument för och emot, bortom allt hopp om förändring finns oftast ett horribelt slutresultat. Ett våldsamhetens facit, från igår, från idag, men förhoppningsvis inte från imorgon.


Regissör: Icíar Bollaín
Med: Laia Marull, Luis Tosar (Miami Vice)
Originaltiteln låter särskilt vackert: Te doy mis ojos