Foto: Rianne Ten Haken för Marie Claire

December-numret av modetidningen Marie Claire innehöll tydligen några dödligt coola foton på holländska supermodellen Rianne Ten Haken. Bättre sent än aldrig..

Se fotona: Superior Pics Forum
Andra bloggar om: mode, foto, snyggt

Click - High concept med Adam Sandler och Kate Beckinsale

Tänk om du kunde snabbspola ett gräl med din partner. I filmen Click upptäcker Michael (Adam Sandler) under ett gräl med sin flickvän (Kate Beckinsale) att det faktiskt är möjligt. För han har råkat komma över en fjärrkontroll som fungerar på hans eget liv.

Click är skriven av manusförfattarna bakom Bruce Almighty och är liksom den senare ett tydligt exempel på vad som i hollywood kallas high concept. Ett begrepp som innebär att filmen har en stor bärande idé, som helst ska kunna uttryckas i en mening och som redan i sig själv är lockande (även om huvudrollerna i regel också fylls av stora stjärnor).

Under slutet av 1980-talet utvecklades high concept till en framgångsrik genre av filmer med exempelvis BIG, Twins och Ghost. Trailern till Click anspelar nostalgiskt på dessa och deras feelgoodstämningar. Bland annat inleds den med Tears For Fears-låten Everybody wants to rule the world. I slutet av trailern spelas också Gwen Stefanis melankoliska 80-tals pastisch Cool.

Amerikansk premiär sommaren 2006, svensk premiär ännu inte publicerad.


Länkar: Se trailern här!
Andra bloggar om: film, hollywood

Uppsamlat: Golden Globes 2006

• Jag stannade uppe hela gårdagsnatten för att se Golden Globes på Star! Ett barnsligt, oansvarigt projekt vars motstycke endast återfinnes i George Clooney och hans shotsglas-i-ögat-trick. Att åldras som evig ungkarl garanterar inte alltid någon slags värdighet. Och jo, han visste att kamerorna gick.
  
  Möjligen kan Clooney ursäktas med att galan har en fri bar. Den liknar också svenska Idrottsgalan mer än Oscargalan i det att alla huvudpersonerna sitter runt bord, med mycket armrum och fri sikt för kamerorna som följd.
  
  
• All tacksamhet och kärlek på scenen tycktes inte kunna rubba Joaquin Phoenix svårmod. Kollegornas känslor syntes om inte fejkade så iallafall överdrivna, och illamåendet verkade nära för Joaquin där han satt tryckt mot en vägg. Men som en tanke från galans producenter var det hans lika intensive vän John Travolta som delade ut priset för Bäste skådespelare, musikal eller komedi. När Joaquin vann gick han mycket allvarlig hela vägen till scenen, men efter en omfamning av sin vän öppnade han upp, visade glädje och skämtade i sitt tacktal.



• Defamer har gjort en väldigt roande observation angående Russell Crowe. I vanlig ordning sköts den redan sena middagen fram för att invänta diverse viktiga gäster. Russell, General Maximus, kände sig dock tillräckligt hungrig för att beordra fram en hamburgare till fronten. En väldigt pedagogisk fotoanalys med hamburgare och frigolitbox utpekad hittar du här.
  
  
• Och alla vinnarna? De har Bloggywood. Men värt att nämna är att Brokeback Mountain tog hem pris för bästa film (drama), bästa regi och bästa manus. Vilket tyder på att filmen också tar hem oscarstatyetten för bästa film. Annars vann också Walk The Line pris för bästa film( komedi eller musikal), Philip Seymour Hoffmann och ovan nämnda Joaquin Phoenix för bäste manlige skådespelare i varsin kategori, samt Reese Witherspoon och Felicity Huffman i motsvarande kvinnliga kategorier. Noterbart är också att Clooney tidigt under kvällen vann bästa bi-roll för sin rollprestation i Syriana.
  

Spoiler-alert: JT Leroy till slut avslöjad som bluff? [uppdaterad mars 2006]

Kanske är jag den sista som noterat detta, men JT Leroy tycks slutgiltigt vara avslöjad som en bluff. Jag har aldrig läst honom, och visste inte ens om att det fanns tvivel på att hans identitet (utöver den förvirrade eller ambivalenta sexuella identiteten då).

På en litterär nivå tycker jag nog att det är rätt coolt och en bra bluff. På en mänsklig nivå, med tanke på t ex alla med utsatt bakgrund som idoliserat författaren är det kanske mera olyckligt och olämpligt. Mindre så om delar av denna författaridentitet och historia verkligen existerat i någon mån hos kvinnan som tycks skriva böckerna, Laura Albert.

Jag undrar lite hur Asia Argento, som regisserat The Heart is Deceitful Above All Things och sagts ha blivit en nära vän, reagerat. UPPDATERING: I en intervju inför filmens amerikanska biopremiär säger sig Asia Argento inte ha vetat om vad som egentligen pågick:

Today, I don't know why, but people think that I knew the whole time, but I didn't know anything. I'm also a very naïve person, and I don't like to doubt. If you tell me something, I take it. If you say, "Oh, look. A donkey is flying," I'll turn around and look at the donkey.

Länkar:

New York Times - The unmasking of JT Leroy: He's a she
Den senaste delen i pusslet. Om vem som tycks spela JT Leroy på bilder och tillställningar.

New York Mag - Who is JT Leroy? A search for the true identity of a great literary Hustler
En första viktig del kom tidigare i höstas. Det är svårt att inte övertygas redan av denna artikel.

Gawker.Com- Happy Fake Writer Day, JT Leroy
Ett blogginlägg, min ursprungliga källa.


UPPDATERING:
Slate.com - She is JT Leroy
En ny längre artikel om Laura Alberts liv.

Indie Exclusive: Asia Argento
Intervju med Asia Argento om JT Leroy och filmen The Heart is Deceitful Above All Things.