My Love ft Aaliyah, Timbaland, T.I. och en holländsk internet-dj

Just som du trodde du hört din sista mix på Justin Timberlakes "My Love" kan jag tipsa om ytterligare en. Justins original möter Aaliyahs klassiska "One In A Million" i en kanonlyckad mash-up av holländska DJ Energie. Som du kan se ovan finns också en snyggt mixad video till det hela.

Visst har man hört låten till döds, laddat ner alla möjliga varianter (Marit Bergmans är guld om man tål hennes röst). Men ja, är det bra så är det bra..

YouTube har bra bas i sin video-spelare, har ni noterat det?

UPPDATERING:
Efter att ha mailat med denne DJ Energie - vem han nu är - kan jag här nedan presentera mixen som en nedladdningsbar mp3. En myspace-sida saknar han dock än så länge.

Justin Timberlake ft Aaliyah, T.I. - My Love (The Answer DJ Energie Remix) [zshare.net]

En höst för hip hop

Kanske är det bara att jag inte har någon bil att spela skivorna i, men gör inte internetläckorna att alla dessa fantastiska albumsläpp bara når något slags antiklimax? Nånting är det.

Clipse nya album Hell Hath No Fury är precis den klassiker som jag hoppats på efter att ha följt deras karriär under de senaste åren. Men jag skulle velat ha lite mer av en begivenhet kring det hela. Inte att det bara är något man laddar i ena Firefox-fliken medan det i förgrunden streamas något annat från zshare.

Jag orkar inte skriva en hel text om det, men The Games nya album The Doctors Advocate är antingen ett tema-album med Dr Dre som tema eller helt enkelt spök-mixat av doktorn själv. Snoop sa också i en intervju nånstans att det var just i själva mixningen och executive-producerandet som Dres geni låg. Han kunde ta ett ordinärt beat med en bra idé och göra det till något extra-ordinärt. Och det är ju precis vad som verkar hända på The Doctors Advocate, precis som det hände på The Games förra skiva. Precis som det inte händer för Scott Storch i hans fortsatta tuggummi-karriär (efter att ha lämnat Dres skugga som låtskrivare och melodimakare till bl a Still D.R.E.)

Inget album från Nas ännu, men Black Republicans med Jay Z är en straight up klassiker. Och så bra som Nas är i Hiphop is dead och i Diddys Everything i Love - de två verser han spökskrev åt Puffy är tillochmed bättre än den han levererar själv - så bra har ingen varit sedan Biggie.

Eminem kör något spel på The Re-Up, han låter mer osäker nu än tidigare och efter det plötsliga uppvaknandet i verserna på Bizzares albumspår "Hip hop" är han nu tillbaka i det själlösa från "Encore". Eller ja, det är värre än på Encore.

Jay Z:s delivery i Kingdom Come... han måste ha ringt in det från stranden, som någon kommenterade någonstans. Han väser lite lätt, har ingen större auktoritet och det är ärligt talat nära en kalkon-insats. Annars är väl rimmen rätt bra. Om man läser dem, i text. Synd att han ska vakna först veckorna efter albummixningen med den där hyfsade dissen mot Jim Jones och med inhoppet på Black Republicans.

Jim Jones har karisma. Och några bra beats. Och en skön personlighet. Men det är verkligen allt han har.

AZ:s The Format är lite vad Kingdom Come borde ha varit. Mest för att AZ och Jay båda är veteraner kanske. Titellåten, producerad av DJ Premier, är iallafall en av årets bästa och en låt jag kommer fortsätta spela i många år. Den är lite för adhd för att spela i många sammanhang och för många personer, men för mig funkar den perfekt. Lite som när jag snöade in på The Streets Blinded By The Lights.

Och jag vill väl inte direkt hävda att Lil Wayne är gay - who knows, who cares - men det finns däremot något jobbigt barnsligt, irriterande och poserande hos honom, i hans delivery, som gör att jag inte riktigt tar till mig hans grejer. Sorry.


Bäst hösten 2006:

1. Clipse
   
2. Nas
3. The Game
4. AZ
   
5. Timbaland
   

Bäst, inte hiphop, hösten 2006

1. Regina Spektor

Linds Lo fotad av Terry Richardson

Terry Richardson har fotat Lindsay Lo för GQ:s decembernummer (nej, inte den brittiska utgåvan). Upplägget är enkelt som vanligt, men den azurblå madrassen ger vissa outtakes en touch av David LaChapelle.

Först Ashlee Simpsons näsa, nu Lohans nya läppar. Lyckade skönhetsoperationer är långt mer skrämmande än misslyckade. Att redan etablerade tonårsidoler opererar sig till perfekta ansikten är något lite annat än stora bröst hos b-kändisar.

• Se 11 foton (GQ.COM)
• Läs en kort intervju och se en sån där pervy photoshootvideo (GQ.COM)

Jag har inte tittat i månadens King, men omslag som det på Per Gessle och den årsgamla Andre 3000-bild de körde i augusti gör ju att man undrar om de fallit av. Så det är verkligen läge att köpa New York-baserade GQ istället.

Du hörde det av ULE: Marcela spelar på Alcazar Nalen

Nu på onsdag 25:e oktober spelar den svenska singer-songerwritern Marcela (myspace) unplugged på Alcazar/Nalen. Hennes musik är lugn, akustisk pop av bitterljuvt slag, så om ni är inne på sånt och bor i Stockholm så rekommenderar jag att ni tar er dit.

Det ska erkännas att jag känner ju Marcela och borde därför vara hyfsat partisk, men som någon som gillar att lyssna på kvinnliga sångerskor mer än något annat rös jag första gången jag hörde hennes demo. Hennes röst och sånger har mycket att erbjuda - som en kombination av hennes norrländska och sydamerikanska arv finns där både ett svenskt, ömtåligt vemod och den där vardagliga, något sensuella styrkan som finns hos så många latinamerikanska kvinnor (jag tänker på Shakira, men no pressure).

Arrangemanget runtomkring heter COMEOUTANDPLAY och erbjuder även tre andra oetablerade artister och band. Marcela börjar spela ca kl 19.15. Endast egna låtar, några är nya sedan demo:n. Fri entré.

Lyssna eller ladda ner: Marcela - Remedy
Hemsida: myspace.com/marcelasweden


Andra bloggar om: akustisk, pop, singer-songwriter, musik, mp3, scen, marcela

Dvd/ Ta mina ögon (2005)

Spanska Ta mina ögon från 2005 tar vid där en sämre film skulle slutat. Pilar har packat sina saker, väckt sin son och flytt till systern Ana. Hennes man Antonio kommer dit och visar upp sig som värsta sortens kvinnomisshandlare. Och snart visar det sig att Pilar återvänder till honom.

Förhållanden mellan kvinnor och de män som slår kan tyckas oförståeliga, hopplösa eller oigenomträngliga för utomstående. I Ta mina ögon får vi se ett i all dess komplicerade problematik, med ömsesidigt beroende, samhörighet och stor kärlek. Allra starkast är att få bevittna vad som aldrig sägs. Hoten, som är så påtagliga och reella trots att de oftast bara är antydda. Och rädslan, hos dem båda, som i skuggan av den enes vrede aldrig kan yttras.

Att säga att filmmakarna gjort ett intelligent drama räcker inte. Filmens nyanserade avslöjande av hustrumisshandel och dess dolda mekanismer skulle aldrig kunna komma bara från intelligens, eftertanke och rationell argumentation. Vad som gjort det möjligt är istället ett ställningstagande för Pilar och för att respektera hennes upplevelse. Precis som hennes fall slutligen visar är det lätt att missa det förrädiska i alla överväganden om att lämna någon som slår. Bortom alla argument för och emot, bortom allt hopp om förändring finns oftast ett horribelt slutresultat. Ett våldsamhetens facit, från igår, från idag, men förhoppningsvis inte från imorgon.


Regissör: Icíar Bollaín
Med: Laia Marull, Luis Tosar (Miami Vice)
Originaltiteln låter särskilt vackert: Te doy mis ojos

Du hörde det av ULE: YouTube-fenomenet Esmee sjunger r&b över webcam

Det har snackats mycket om halvfabrikat som Uffie, Cassie och lonelygirl15. Men det första genuint YouTube- och Web 2.0-baserade genombrottet kan istället ske för 17-åriga Esmee. Idag ligger hon topp 100 bland dagens mest sedda på YouTube, vilket kanske kan översättas till topp 25 för användargenerat material. Och det är bra, riktigt bra för någon som först lade ut en video för bara en dryg månad sedan.

Till synes helt utan den uppbackning som legat bakom tidigare fenomen sätter sig Esmee framför sin webcam och sjunger över en rnb-instrumental. Låtvalet speglar en genuin kärlek för genren, det kan vara topplisteaktuella Ne-Yo eller Alicia Keys lika gärna som Floetry eller TLC. Och trots att jag hört originalen till döds får jag rysningar av flera av versionerna. Hennes talang är omedelbar, även om hon ofta gör mindre missar. Det skär sig ibland. Samtidigt är hon mer själfull och intressant än de mer skolade sångerskorna i samma ålder.

Ett klick på hennes profil avslöjar något oväntat. Videorna har engelska titlar och får engelska kommentarer, men Esmee själv är holländsk. På det där sympatiska, humanistiska sättet knyter webben återigen band över gränserna och fans som amerikanska Starlight13 eller phillipinska Rihannaangel tar till sig Esmees sång här och nu, utan något filter av exotism. Utan distans.

Globalisering, ain't it nice..


Se mer av Esmee i videon nedan, på YouTube eller på myspace.com/esmeedenters



Andra bloggar om: youtube, musik, esmee, r&b, rnb, sång, idol, music

Om Zlatans begränsade ursäkt

– Jag vill verkligen be om ursäkt för att vi kom för sent den där kvällen. Till förbundskaptenen, förbundet och till mina lagkamrater.

Zlatan Ibrahimovic, min forne favorit, ber bara om ursäkt för att han kom för sent. Inte för att han i sammanhanget uppträtt dåligt. Inte för att de, som Mathias Jonson påpekade, gick ut efter samlingen trots att det absolut inte är något man gör. Och han ber inte om ursäkt för den uppkommna situationen. Han tillochmed påpekar att han tycker att straffet var överdrivet.

Jag har fått nog av att min forne favorit beter sig som ett bortskämt barn. Ett leende då och då kompenserar inte för all arrogans. Inte längre. Own up and be a man.


(Källa: Aftonbladet)

Andra bloggar om: zlatan, landslaget

Om Aurora Borealis - Skådespelare med mediokra, slirande karriärer spelar människor med mediokra, slirande karriärer

Postern är helt misslyckad med ful typografi och töntig layout. Den manliga huvudrollen görs av någon vars karriär inte går någonstans efter hans medverkan i ett sentimentalt tonårsdrama. Den kvinnliga huvudrollen av någon som anses så udda att hon antagligen tävlar om roller med Winona Ryder och förlorar.

I den stora bi-rollen ses någon som var filmstjärna som högst en bit in på 1970-talet, och som gjort b-film efter b-film sedan 1990-talet. Endast 38 personer har tyckt till om regissörens förra, helt okända film på IMDb. Och som om allt detta inte var nog distribueras filmen av ett litet bolag som sedan 1999 totalt dragit in mindre än 10 miljoner dollar på 30 filmer, varav de flesta tycks ha varit nichade gay-draman.

Och ändå vill jag se slacker-dramat Aurora Borealis med Joshua Jackson, Juliette Lewis och Donald Sutherland. Draman om 25-åringar som inte vet vad fan de ska göra med livet är i ropet nu (tänk Farväl Falkenberg, Garden State). Och jag är själv en av dessa män. Och trailern kändes bra. Så bring it on. Även om jag antar att det får bli dvd-distribution här i Sverige. Som bäst.

Se trailern nu på Apple.com/Trailers

Årets bild: Heath Ledger och Michelle Williams har ett budskap till alla paparazzis

Det kan omedelbart konstateras att detta är årets bild, en av de 10 bästa kändisbilderna någonsin och antagligen den bild som mer än någon annan kommer att användas för att illustrera paparazzi-eran. Men mer än något annat är det bara en fantastisk bild.

Se bilden i dess helhet och i större storlek hos Egotastic!

Andra bloggar om: bilder, kändisar

Aftonbladet intresserar sig för populärt innehåll bland bloggar och Web 2.0

Aftonbladet har börjat närma sig blogg- och Web 2.0-kulturen den senaste tiden. Och då syftar jag inte på att de skapat en egen blogg-community. Nej, tidningen har nu också börjat plocka upp "stories" och innehåll som har debuterat på internet, och som gjort rundorna bland bloggar.

Hittills har det mest skett genom rapporter om populära YouTube videos. Exempelvis Britneys hemvideo och det som verkar vara en Reuters-story; Pensionären Peter. Tidningen länkar också till videorna på Aftonbladet.se, men vågar förstås inte bädda in dem på de egna sidorna.

Idag kom så en artikel helt baserad på amerikanska bloggars reaktion på några bilder av Gwyneth Palthrow. Filmstjärnan gör publicitet för en hjälporganisation med en pretentiös bild och undertiteln "I Am Afrikan, och i USA var det mycket kring detta under förra veckan (kolla in Mel Gibson-parodierna här).

Men lite klumpigt är det hur artikeln nämner den oerhört media-interna New York-bloggen Gawker utan ett enda ord om vad det är för något eller hur Gawker relaterar till informationen i artikeln! Dessutom citeras också en av kommentarerna till ett av blogginläggen i ämnet, men på ett kreativt och tidningsaktigt sätt undviker man att presentera detta som just en kommentar till en blogg:

-Hon försöker se ut som en stamkvinna, men skulle inte överleva tio minuter i miljön, säger en läsare till Gawker.

Nog för att detta är en väldigt kort kändis-artikel och att tidningens journalister jobbar hårt med tuffa deadlines. Men att citera en kommentar hos Gawker för att visa på en poäng och för att visa på en påstådd åsikt hos det amerikanska folket, det är lite väl tunt.

Att kvällstidningarna närmar sig de två stora nät-trenderna som just nu drar mer och mer folk från tv och etablerade medier, det är väl inte alltför överraskande. Men kul att se. Jag hoppas bara de dröjer med att utnyttja och exploatera det till fullo, så att vi drivna amatörbloggare kan få hållas ett tag till (på Bloggywood är det rätt kul att få vara ensam och först med såväl en nyhet som att få sätta nyheten i kontext).



Andra bloggar om: bloggar, bloggosfären, media, webben, web 2.0