Du hörde det av ULE: YouTube-fenomenet Esmee sjunger r&b över webcam

Det har snackats mycket om halvfabrikat som Uffie, Cassie och lonelygirl15. Men det första genuint YouTube- och Web 2.0-baserade genombrottet kan istället ske för 17-åriga Esmee. Idag ligger hon topp 100 bland dagens mest sedda på YouTube, vilket kanske kan översättas till topp 25 för användargenerat material. Och det är bra, riktigt bra för någon som först lade ut en video för bara en dryg månad sedan.

Till synes helt utan den uppbackning som legat bakom tidigare fenomen sätter sig Esmee framför sin webcam och sjunger över en rnb-instrumental. Låtvalet speglar en genuin kärlek för genren, det kan vara topplisteaktuella Ne-Yo eller Alicia Keys lika gärna som Floetry eller TLC. Och trots att jag hört originalen till döds får jag rysningar av flera av versionerna. Hennes talang är omedelbar, även om hon ofta gör mindre missar. Det skär sig ibland. Samtidigt är hon mer själfull och intressant än de mer skolade sångerskorna i samma ålder.

Ett klick på hennes profil avslöjar något oväntat. Videorna har engelska titlar och får engelska kommentarer, men Esmee själv är holländsk. På det där sympatiska, humanistiska sättet knyter webben återigen band över gränserna och fans som amerikanska Starlight13 eller phillipinska Rihannaangel tar till sig Esmees sång här och nu, utan något filter av exotism. Utan distans.

Globalisering, ain't it nice..


Se mer av Esmee i videon nedan, på YouTube eller på myspace.com/esmeedenters



Andra bloggar om: youtube, musik, esmee, r&b, rnb, sång, idol, music

Om Zlatans begränsade ursäkt

– Jag vill verkligen be om ursäkt för att vi kom för sent den där kvällen. Till förbundskaptenen, förbundet och till mina lagkamrater.

Zlatan Ibrahimovic, min forne favorit, ber bara om ursäkt för att han kom för sent. Inte för att han i sammanhanget uppträtt dåligt. Inte för att de, som Mathias Jonson påpekade, gick ut efter samlingen trots att det absolut inte är något man gör. Och han ber inte om ursäkt för den uppkommna situationen. Han tillochmed påpekar att han tycker att straffet var överdrivet.

Jag har fått nog av att min forne favorit beter sig som ett bortskämt barn. Ett leende då och då kompenserar inte för all arrogans. Inte längre. Own up and be a man.


(Källa: Aftonbladet)

Andra bloggar om: zlatan, landslaget

Om Aurora Borealis - Skådespelare med mediokra, slirande karriärer spelar människor med mediokra, slirande karriärer

Postern är helt misslyckad med ful typografi och töntig layout. Den manliga huvudrollen görs av någon vars karriär inte går någonstans efter hans medverkan i ett sentimentalt tonårsdrama. Den kvinnliga huvudrollen av någon som anses så udda att hon antagligen tävlar om roller med Winona Ryder och förlorar.

I den stora bi-rollen ses någon som var filmstjärna som högst en bit in på 1970-talet, och som gjort b-film efter b-film sedan 1990-talet. Endast 38 personer har tyckt till om regissörens förra, helt okända film på IMDb. Och som om allt detta inte var nog distribueras filmen av ett litet bolag som sedan 1999 totalt dragit in mindre än 10 miljoner dollar på 30 filmer, varav de flesta tycks ha varit nichade gay-draman.

Och ändå vill jag se slacker-dramat Aurora Borealis med Joshua Jackson, Juliette Lewis och Donald Sutherland. Draman om 25-åringar som inte vet vad fan de ska göra med livet är i ropet nu (tänk Farväl Falkenberg, Garden State). Och jag är själv en av dessa män. Och trailern kändes bra. Så bring it on. Även om jag antar att det får bli dvd-distribution här i Sverige. Som bäst.

Se trailern nu på Apple.com/Trailers

Årets bild: Heath Ledger och Michelle Williams har ett budskap till alla paparazzis

Det kan omedelbart konstateras att detta är årets bild, en av de 10 bästa kändisbilderna någonsin och antagligen den bild som mer än någon annan kommer att användas för att illustrera paparazzi-eran. Men mer än något annat är det bara en fantastisk bild.

Se bilden i dess helhet och i större storlek hos Egotastic!

Andra bloggar om: bilder, kändisar

Aftonbladet intresserar sig för populärt innehåll bland bloggar och Web 2.0

Aftonbladet har börjat närma sig blogg- och Web 2.0-kulturen den senaste tiden. Och då syftar jag inte på att de skapat en egen blogg-community. Nej, tidningen har nu också börjat plocka upp "stories" och innehåll som har debuterat på internet, och som gjort rundorna bland bloggar.

Hittills har det mest skett genom rapporter om populära YouTube videos. Exempelvis Britneys hemvideo och det som verkar vara en Reuters-story; Pensionären Peter. Tidningen länkar också till videorna på Aftonbladet.se, men vågar förstås inte bädda in dem på de egna sidorna.

Idag kom så en artikel helt baserad på amerikanska bloggars reaktion på några bilder av Gwyneth Palthrow. Filmstjärnan gör publicitet för en hjälporganisation med en pretentiös bild och undertiteln "I Am Afrikan, och i USA var det mycket kring detta under förra veckan (kolla in Mel Gibson-parodierna här).

Men lite klumpigt är det hur artikeln nämner den oerhört media-interna New York-bloggen Gawker utan ett enda ord om vad det är för något eller hur Gawker relaterar till informationen i artikeln! Dessutom citeras också en av kommentarerna till ett av blogginläggen i ämnet, men på ett kreativt och tidningsaktigt sätt undviker man att presentera detta som just en kommentar till en blogg:

-Hon försöker se ut som en stamkvinna, men skulle inte överleva tio minuter i miljön, säger en läsare till Gawker.

Nog för att detta är en väldigt kort kändis-artikel och att tidningens journalister jobbar hårt med tuffa deadlines. Men att citera en kommentar hos Gawker för att visa på en poäng och för att visa på en påstådd åsikt hos det amerikanska folket, det är lite väl tunt.

Att kvällstidningarna närmar sig de två stora nät-trenderna som just nu drar mer och mer folk från tv och etablerade medier, det är väl inte alltför överraskande. Men kul att se. Jag hoppas bara de dröjer med att utnyttja och exploatera det till fullo, så att vi drivna amatörbloggare kan få hållas ett tag till (på Bloggywood är det rätt kul att få vara ensam och först med såväl en nyhet som att få sätta nyheten i kontext).



Andra bloggar om: bloggar, bloggosfären, media, webben, web 2.0

Några av webbens hetaste invites har släppts fria för en dag

Hmm, en blogg i Gawker-imperiet ger idag bort invites till kommentar-registrering till alla som mailar. Jag skaffade mig min, och märkte därefter att min inloggning tydligen funkar också bland alla andra bloggar i nätverket. Inklusive den så exklusiva hollywoodbloggen Defamer, där kommentarerna ofta är lika roliga som själva inläggen. En liten ljusglimt i min vardag detta, måste jag säga..

Egentligen har just börjat lessna på Defamer, men in the oh so true words of Trent "PITNB" Vanegas: Whatevs!

Förutsatt att min inloggning kommer att fortsätta att fungera så kommer jag invänta den rätta stunden för att ge mig på att kommentera någon hollywoodnyhet. Ungefär som att planka på bussen. Man måste ha helkoll på timingen och vara beredd när möjligheten dyker upp.

Och ja, detta är nog av begränsat intresse för alla utom mig och möjligtvis en framtida beteendevetare som åtagit sig att hjälpa mig bli kvitt mitt bloggberoende.

Video: Se pilotavsnittet av "Studio 60" som läckt ut på YouTube

Den nya komediserien dramakomedin Studio 60 har läckt ut på YouTube en hel månad innan premiären på NBC. Serien är skapad av Aaron Sorkin som gjorde Vita Huset, och har Matthew Perry i en av huvudrollerna. Den utspelar sig i studion där ett sketchprogram typ Saturday Night Live spelas in.

Om klippen inte försvinner inom kort har de säkerligen läckts ut medvetet som promotion för serien. Vi får väl se..

Del 1 här nedan:




Del 2
Del 3
Del 4
Del 5


Andra bloggar om: tv, tv-serier, studio 60, komedi, komedi-serier

Lite om "As Tears Go By" och betygsskalor för film

Jag kunde inte gå på pressvisningen av As Tears Go By, Wong Kar Wai:s debutfilm som sent omsider fått svensk biopremiär. Men en Jan Söderkvist på SvD har skrivit en väldigt bra recension om den här. Och nu kommer jag definitivt gå för att se den ändå.

Riktigt bra recension. Skribenten lyckas bland annat fånga många typer av små tankeprocesser som kan vara svåra att ge uttryck för ("old media", de har fortfarande mycket kvar att ge)

För övrigt är SvD:s egensinniga tärningsbetyg (1-6) en väldigt smart avvägning. Åtminstone för film. Om man har sin betygsskala från 1 till 5, som vi har på Bloggywood, får man problem med att vissa filmer måste ges samma betyg samtidigt som de egentligen är på olika nivåer bedömningsmässigt (om ni förstår vad jag menar, inte säker på det). Men 1 till 10 blir i mitt tycke alldeles för många steg i skalan, lite onaturligt och man tvingas ge filmerna väldigt specifika betyg som egentligen är skönsmässiga, godtyckliga. Tio olika betygsnivåer är helt enkelt inte urskiljbara i film anser jag.

Tärningsbetygen verkar istället som en perfekt avvägning. Att 1 är uselt, 2 är hyfsat godkänt men inte mer, och 3 är bra/okej; det är naturliga och nödvändiga nivåer av betyg. Men sedan fattas det egentligen en nivå mellan 4, riktigt bra, och 5, som måste anses betyda perfekt och klockrent (åtminstone rent intuitivt, och det är ju den högsta nivån). Men det är också det enda steg man saknar på skalan , det mellan 4 och full poäng. Något som amerikanerna verkar ha insett med deras skolbetyg från A-F.

På Bloggywood har jag gett flera filmer 4 som förtjänat 5 på en sex-stegs-skala. The Squid and The Whale skulle bli en uppenbar femma. Antagligen skulle också Superman Returns fått en femma. Men X-Men: The Last Stand skulle nog fortsätta att vara en fyra. Och Mission Impossible III skulle ha blivit ett riktigt tough call.

Nu är inte den lilla filmblogg jag skriver för stor nog (ännu!) för att vi ensamma skulle kunna byta till sex steg. Jag tror det skulle bli onödigt förvirrande för läsaren som är van vid 1-5. Och det känns framförallt inte så lockande att plötsligt byta efter ca ett års användning av fem steg (eller, ja, fem stjärnor). Därför tycker jag att 5 steg är den perfekta kompromissen. Med reservation för att jag kan ändra mig utan vidare..

Och helt ärligt, egentligen är inte numeriska betyg motiverade för att betygsätta film eller några som helst konstnärliga verk. Privat brukade jag förut istället dela in filmer i kategorier efter hur mycket de betydde för mig rent känslomässigt (Nördigt till tusen, jag vet). Men numeriska betyg är också en slags kompromiss, en väldigt bra översikt och indikation på recensentens åsikt. Något att hänga upp omdömet på, så att säga.


Andra bloggar om: film, kultur, betyg

Toppformsvarning: Defamer

Det är för inspirerad ironi som det här

"When Paramount test-screened World Trade Center, the studio's altruistically conceived, non-exploitative attempt to keep fresh a five-year-old story hopelessly receding into a confusing blur of cable news footage with bad production values, they came to a startling realization.."

som jag läser hollywoods industri-skvaller blogg Defamer.

Superman Returns - En puff för recensionen

Jag känner så starkt för mina recensioner, och särskilt när det rör en film jag tyckt om och inspirerats av. Så, därför, kolla gärna in recensionen av Superman Returns på Bloggywood.

Något jag inte nämner i den är att filmen känns som årets Batman Begins, fast lite roligare. Samma typ av kvalité i utförandet, samma nystart, samma lite långsamma färd mot actionscenerna.

Är jag den enda som inte får den mörkhåriga Kate Bosworth i filmen att gå ihop med den trådsmala blonda flickvännen till Orlando Bloom? Vacker kvinna iaf, och en väldigt genuin och bra rolltolkning. Utan henne hade filmen inte funkat så bra som den faktiskt gör.

Bild ovan från Rotten Tomatoes.com